Med anledning av Nobelkommitténs belöning av sökandet efter den så kallade "Higgs-partikeln" med fysikpriset, så måste jag påpeka ett förhållande som tycks ha undgått såväl de belönade partikelfysikerna som Nobelkommittén.
När vi modellerar den 4-dimensionella verkligheten i 2 dimensioner, vilket vi automatiskt gör i våra huvuden, så bör vi förstå att vi då transformerar verkligheten till en förenkling av den i i form av:
1. process, dvs saker, och
2. mönster, dvs sakers egenskaper,
och att dessa två dimensioner därmed inte får sammanblandas, eftersom de faktiskt representerar verklighetens 4 dimensioner (vilka, naturligtvis, inte kan sammanblandas).
Om vi inte förstår detta faktum, så kan det lätt hända att vi sammanblandar de 2 dimensionerna (dvs process och mönster) därför att det "känns naturligt" för oss. Problemet med det (vilket kan göras på många olika sätt) äs att emedan förenklingen av verklighetens 4 dimensioner till vår modells 2 dimensioner innebär att verkligheten med nödvändighet är tvetydig, så innebär sammanblandningen av vår modells 2 dimensioner att den modell vi då kommer fram till är dubbelt tvetydig, dvs paradoxalt självmotsägande, vilket också Bertrand Russell demonstrerade logiskt 1901 med sin så kallade "Russells paradox".
Detta faktum kan vi endast se (förstå rationellt) i denna översiktliga kontext. Om vi redan har sammanblandat vår modells 2 dimensioner (dvs process och mönster) på något sätt, t ex i form av idéerna om ett "livets träd" eller en "Higgs partikel", så kan vi inte längre se det (förstå det rationellt), därför att vi då har mist verktygen för rationell förståelse. Istället har vi inträtt i en tro på något som egentligen är en paradoxalt självmotsägande sammanblandning i våra huvuden och därefter börjat att praktiskt söka efter denna tro (sammanblandning), vilken således de facto är en paradox.
Förståelse av detta faktum innebär att man kan förutsäga att sökandet efter "Higgs-partikeln" aldrig kommer att nå ett slut. Higgs-partikelisterna (på Cern) kan alltså fortsätta bygga allt mer kraftfulla partikelacceleratorer och hitta en ny Higgs-partikel varje år tills de slutligen får Nobel-priset, för Higgs-partikeln i sig själv kommer de alltså aldrig att hitta. Istället baserar sig själva sökandet på ett feltänk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar