Jag skulle vilja påstå att skillnaden mellan det vi kallar intelligent och ointelligent endast är själva viljan att förstå. De som betraktas som ointelligenta har helt enkelt inte någon vilja att förstå.
Själva viljan att förstå, i sin tur, måste på något sätt ha med tro att göra, även om denna typ av tro grundar sig på ett logiskt sammanhängande resonemang.
Problemet med "intelligent" är dock att det ändar i paradox, vilket alla "intelligenta" människor just nu (liksom under hela mänsklighetens historia) sliter med. Frågan är om vi ska acceptera paradox eller inte. Om vi accepterar den, så motsäger vi idén om en enda sanning, medan om vi inte accepterar den, så motsäger vi fakta.
Den konsekventa lösningen ligger i att acceptera att det finns flera olika sanningar, vilket dock tycks vara oacceptabelt genom att motsäga resonemanget vi använder för att komma fram till det. Då måste vi emellertid betänka att slutsatsen inte endast beror på resonemanget, utan också på resonemangets förhållande till verkligheten. Det finns hela tiden två saker vi måste förhålla oss till: konsekvensen i resonemanget och förhållandet mellan resonemanget och verkligheten, och att det i detta korsförhållandenkan inte kan finna en enda sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar