Mänskligheten har sedan början av upplysningstiden (inledd av Copernicus) styrts av det grundläggande angreppssättet objektivitet. Det innebär att vi antar att vi balanserar mellan olika subjektiva uppfattningar av verkligheten och härleder "sanningar" såsom kompromisser mellan dem som överensstämmer med fakta. Detta angreppssätt är dock ständigt utmanat av olika subjektiva uppfattningar och den mobilisering som de kan uppbåda. Det innebär att vi alla ständigt slits mellan olika subjektiva uppfattningar som vi skulle vilja ansluta oss till och en vilja att vara objektiva. Olika subjektiva uppfattningar kallas "populism". Objektivitet får sin legitimitet av överensstämmelse med fakta, medan populism får sin legitimitet av hur många som håller med om den. "Sanningen" balanserar alltså mellan överensstämmelse med fakta och demokratiska opinionsbeslut, vilket ger ett intryck av att demokratiska opinionsbeslut skulle kunna köra över fakta.
På senare tid (de senaste 50 åren) har dock populism erövrat alltmer makt ifrån objektivitet. Åsikter hävdar alltmer sin legitimitet ifrån hur många som håller med om dem, istället för ifrån deras överensstämmelse med fakta. Det har lett till att objektivitet alltmer klämts mellan sköldarna av stridande åsikter, varvid fakta lämnas därhän. Denna utveckling är oroande då den samtidigt polariserar oss genom att lämna allt mindre utrymme till gränsöverskridande samtycken som löser praktiska problem, I förlängningen leder denna polarisering till krig mellan de olika åsikterna, vars vettighet vi skulle kunna betänka innan kriget, och sålunda skulle kunna undvika kriget. Ett sådant betänkande tycks dock för närvarande saknas då alla istället tycks vara upptagna med att välja sida i olika motsättningar. Om denna utveckling fortsätter, så leder den ofelbart oss in i ett nytt krig, kanske till och med det krig Breivik förutsäger...?
För att förhindra denna utveckling måste en majoritet av oss acceptera att det inte finns en enda sanning, utan att sanningen är en fråga om gräskala snarare än om svart och vitt. Den stora frågan är således om vi kan acceptera detta faktum. Louise Epstein i efter tre ställde den retoriska frågan huruvida det kan finnas flera sanningar än en, men lämnade den snabbt genom att säga att det kan det kanske. Svaret är dock att det inte bara kan det, utan fastmer gör det. Frågan är om vi kan acceptera detta faktum eller om vi måste gå i krig för någon specifik åsikt återstår att besvaras. Vi tycks i varje fall vara på väg att överge objektivitet för nya sådana krig.
Gårdagens fråga var socialism eller kapitalism, medan dagens fråga är Gud eller Allah. Den mer grundläggande frågan är dock varför vi måste uppställa dessa åsikter såsom motsatser? Kan inte lösningen vara socialism och kapitalism, och Gud och Allah?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar