Om vårt problem med klassificering

Vårt problem med klassificering visas tydligt i hur vi klassificerar hetero-, homo- och andra "sexuella" personer i världen. I Sverige säger vi HBTQ, vilket betyder homo, bisexuell, transsexuell och "queer" (enligt Wikipedia "ett brett begrepp med lösa definitioner som dels kan beskriva ett förhållningssätt eller en rörelse som kritiserar normer kring kön och sexualitet"). I Amerika säger de istället LGBT, vilket betyder lesbian, gay, bisexual och transgender (dvs transsexuell), och utelämnar alltså "queer", trots att det är ett Amerikanskt begrepp.

Tillsammans bildar de alltså tre olika klasser: hetero, homo och mittemellan man och kvinna, och en fjärde klass ("queer") som inte accepterar denna uppdelning. De två första grundar sig på sexualitet, den tredje på kön och den fjärde på att inte erkänna någon av de tre första. Tillsammans utgör de alltså ett förtvivlat försök att frigöra oss från klassificering med klassificering. De visar att vi inte gillar klassificering och utgör ett försök att frigöra oss från klassificering genom att klassificera.

Vi kan bara göra vad vi kan göra inom de gränser som är oss givna (som Ludwig Wittgenstein också konstaterade).. 

Det finns inte en enda sanning

Min grund är att objekt och klass är oförenliga, därför att de är ortogonala, och att det därför inte finns enda sanning. Det faktum att denna grund innebär att denna oförenlighet finns inom systemet (dvs begreppsbildning) innebär dock att den dyker upp i massor av olika sammanhang i olika förklädnader, och att den därför går att diskutera i massor av olika sammanhang. Det är just vad jag gör i mina tre olika bloggar. Jag belyser denna oförenlighet i många olika sammanhang för att peka tillbaka på det faktumet att objekt och klass är oförenliga. Att göra det behärskat är dock svårt, eftersom jag betraktar sammanblandningen av dem som dum. Jag vill egentligen säga att "hur f-n kan du missa att objekt och klass är oförenliga", men måste istället försöka visa att de är oförenliga i varje enskilt exempel för att undvika motreaktionen att "det är väl du som är dum".

Jag tror alltså inte på nånting speifikt, utan misstror, och motbevisar, istället troende i sig själv. Tro har också existensberättigande, men inte inom vetenskap, därför att tro inte kan bli vetande. Om den kunde det, så skulle den enda sanningen försvinna i den stund den gjorde det. Man kan kontra med att i den stund vi förstår att det inte finns en enda sanning, så blir alla påståenden lika sanna, men det är en missuppfattning. Olika påståenden är naturligtvis olika mycket sanna. Avsaknaden av en enda sanning betyder inte att allting är lika sant, utan endast att denna singularitet inte finns.

Om skillnaden mellan tro (som kladistik och partikelfysik) och vetenskap

Vi människor vill gärna tro att det finns en enda sanning. Sanningen är dock att det finns flera lika sanna sanningar. "Sanningen" är inte en fråga om svart eller vitt, dvs sant eller osant, utan istället om en gråskala där ingen mitt finns, dvs där vi endast kan komma nära ifrån två olika håll.

Hur vi kommer att handskas med detta faktum återstår att se. Just nu håller de som tror på en enda sanning (dvs troende, eller fundamentalister) på att ta över makten ifrån dem som inte tror det (dvs traditionella forskare), i samma anda som rasbiologer övertog makten övertog makten ifrån traditionella forskare i början av 1900-talet. Förhoppningsvis kommer det inte att gå lika illa denna gång, men tydligen är själva idén om en enda sanning svår att bli av med. Gång på gång dyker det upp nya företrädare för denna idé (såsom kladisterna, partikelfysikerna och de datavetenskapare som tror att NP=P). I denna idé är själva tron på en enda sanning fundamental. Denna tro är det som förenar dem med andra tros-förespråkare och skiljer dem ifrån traditionella forskare. Detta är egentligen själva gränsen mellan tro och vetenskap.

I den stund du börjar tro på en enda sanning har du alltså tagit klivet ifrån vetenskap till tro. Då har du påbörjat det fruktlösa sökande efter sanningen som troende ägnar sig åt istället för vetenskap.